Album / Artikel / Lyssna / Nyheter / Recensioner

Kasabian – 48:13

2014Kasabian_Album_Press_280414Kasabian48:13
Columbia

Kasabian har inför sitt femte album, i vanlig ordning, slagit på stora trumman. “It’s so much a forward-thinking record. It’s a new and futuristic version of a rock band, which is important for kids starting bands, going ‘Ah we don’t just have to do that…we can experiment’.”, hette det endast för några veckor sedan. Nu är albumet här, det är inget speciellt. Det är enkel musik för brölande brittiska grabbgäng.

Tom Meighan och Serge Pizzorno jobbar så extremt mycket på sin egen image, det blir mer ofta än sällan självparodiskt. 48:13 är en produkt av deras enorma kärlek till varandra, och sig själva. Det är beundransvärt hur Kasabian hänsynslöst ständigt gör det man vill, det har resulterat i ett par riktigt lyckade album – 48:13 är inte ett sådant men det är inte heller kattpiss. För oavsett vad man tycker om mediabilden av bandet så kan man skapa tilltalande musik, dock långt ifrån lika bra som självförtroende.

Kasabian har länge fått brottas med termen “lad-rock”, man har tagit avstånd från den men frågan är om bandets femte album inte är det största beviset på att stämpeln borde göras permanent. Det bevisas bland annat genom banala “samhällskritiska” texter som “Everyday is brutal, Now we’re being watched by Google” samt “The wrong men have the power, It’s turning my milk sour”, bägge hämtade från den kanske mest vågade låten tillika singeln eez-eh. Man har talat om att göra ett mer rakt album, det har man gjort – det är ett rakt album helt utan pretentioner som i sina stunder också funkar. I bakhuvudet är dock ständigt vad Kasabian vill vara, vad man tror att man är.

Under hela sin karriär har man jobbat med elektroniska element i sin musik och denna gång gör man det helt utan hämning. Ibland skulle Kasabian behöva en smäll på käften för att komma i rätt balans. Trots attityden musiken och bandet besitter lämnas en känsla som bäst går att beskrivas som “töntig” efter de 48 minuterna och 13 sekunderna man producerat.

Det är en tunn linje mellan galenskap och genialitet, förhandssnacket tydde på att skivan skulle befinna sig långt åt något håll från linjen. Nu blev det bara ljummet, det är varken galenskap eller genialt eller genialiskt galet. 48:13 är ett album i mängden.

Betyg: 3/7


Advertisements

Kommentera

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s