Artikel / Intervju / Lyssna / Nyheter

Intervju med Courtney Barnett; “Mina texter är min dagbok”

IMG0487Första gången Courtney Barnett släppte The Double EP: A Sea of Split Seas var den 20 maj 2013. Över ett år och ett flertal nyutgåvor världen över senare ges den hyllade samlingskivan ut i Sverige via Caroline (Universal). FVI fick en kvart med framtidsnamnet som kom att handla om textskrivande, det kommande och riktiga debutalbumet samt konstnärsskap.

2 april 2011 gavs Courtney Barnetts debut-EP I’ve Got A Friend Called Emily Ferris ut för att sedan 18 månader senare följas upp av den mer uppmärksammade How To Carve a Carrot into a Rose. På dessa två verk började den australiensiska sångerskan med sitt närmast nonchalanta historieberättande att fascinera och de utlämnande texterna hyllades unisont.

“Jag skriver bara och hoppas på det bästa, jag tror mina låtar framstår som berättande och tillbakalutade för att mina texter är resultatet av vardagliga observationer. Jag vet inte hur andra skriver låtar men för mig är det inte så utstuderat”, berättar Barnett för FVIndie på frågan om hur skrivandeprocessen bakom det tilltalande resultatet egentligen går till.

Singlarna History Eraser och Avant Gardener är de låtar som främst lyfts fram men även utöver dessa finns samma ärlighet i texterna. Lance Jr. har sätta-kaffet-i-halsen-intentioner med sin inledande, obskyra rad “I masturbated to the songs you wrote”, och det är i de brutlat ärliga landskapen Courtney Barnett rör sig. Hon berättar för oss att hon finner inspiration i det mesta – böcker, livemusik, konstnärers förhållande till sin egen konst – men också en hel del fantasi. Fantasi som dock grundar sig i något naket och nära.

“Mina texter är på ett sätt min dagbok, de är väldigt personliga och extremt självbiografiska. Självklart lägger jag ner mycket arbete på att förädla texterna men ofta försöker jag bara lämna dem som de är, utan att redigera för mycket – det blir rätt så avslöjande och utlämnande.”

Den Sydneyfödde sångerskan har till skillnad mot vad en hel del verkar tro ännu inte släppt sitt debutalbum, dubbel-EP:n har ofta misstagits som det, något hon själv verkar ta lätt på.

“För mig är det två EP:s, men jag bry mig inte ett dugg om vad folk kallar det. Det spelar verkligen ingen roll, jag antar att det är ett album för vissa. Folk verkar göra en stor grej av det, men så länge människor kan associera till musiken och lyssna på den med ett öppet sinne betyder det inget för mig. Vem bryr sig om skillnaden på en EP eller ett album, det är bara dumma etiketter vi kommit på. Det är två EP:s skrivna och inspelade ungefär med ett års mellanrum så sett till det finner jag dem ganska delade, för jag vet hur jag och min omgivning var när jag skrev dem och att jag hade utvecklats som låtskrivare till den andra.”

Ett riktigt debutalbum är dock att vänta från sångerskan som egentligen inte gett ifrån sig nytt material på snart två år, trots att hon varit ständigt aktuell med nyutgåvor och samlingssläpp. Så vad har vi då att vänta på det debutalbum som blev klart i april och hur har det senaste året förändrat den fascinerande sångerskans uttryck.

“Jag har spenderat en stor del av förra året på resande fot, mer än tidigare år då jag varit på turné med andra band. Allt jag gör inkluderas i mitt låtskrivande och självklart kommer det jag gör just nu gå att finna i texterna. Det är egentligen inte så mycket vad jag gör när jag tänker efter, det är mer vad jag ser – platser jag besöker, människor jag träffar och städer vi besökt. Det är bra, det öppnar upp ögonen för nya ämnen och helt enkelt hur människan fungerar, tänker och allt sådant.”

Hur har arbetsprocessen med albumet varit?

“Det har varit bra, vi spelade in i april precis innan vi lämnade Australien och processen har varit väldigt bra faktiskt. Det var bra att få spendera tio dagar i studion och bara spela in albumet, jämfört med vad jag gjort tidigare var det nyttigt att endast fokusera på ett gäng låtar över en kort tid. Tidigare har vi behövt spela in när vi hade pengarna för det, vänta tills vi hade mer pengar och utöver det arbete, turnéande och andra plikter. Den här gången så spikade vi det i kalendern och lät inget komma i vägen, på det sättet var det mer fokuserat.”

Tror du det kommer framgå även i musiken?

“Nå, det är ett mycket mer sammanhängande och konsekvent album då det var samma musiker inom en kort tidsperiod. Det känns som ett projekt jämfört med dubble-EP:n där jag arbetade med olika människor, olika musiker, olika studios under olika tider – det var som att ha en TV-serie där karaktärerna spelades av olika skådespelare varje vecka – det fanns ingen konsistens. Albumet har det och jag tror det hörs också, du kommer känna igen bekanta ljud från bekanta musiker, allt hör mer ihop på det sättet. Samtliga låtar på albumet är nya skrivna för just det albumet, jag ville inte värma upp en gammal maträtt. Det är nya låtar, nya idéer och allt sånt.”

IMG0682

Australien har på senare tid varit hemmaplan för en hel del intressant musik, brittiska DIY Magazine tillägnade en artikel till talangfabriken. Courtney Barnett är en gigantisk pusselbit som skapar den färgstarka kontinenten och talar även själv passionerat kring den kreativitet som finns down-under.

“Många australiensiska konstnärer och musiker gör saken för sakens skull istället för att fundera över vad de kan få ut av det. De är nöjda med att göra ett album eller ett konstverk som de är väldigt stolta över och som får dem att känna sig fulländade istället för att bli kända. Det är en stöttande miljö där alla hjälper och inspirerar varandra vilket skapar en kreativ cykel,” menar hon.

Berätta om ditt eget skivbolag, Milk.

Jag startade det när jag skulle släppa min första EP och det har växt lite sedan dess. Det började med att jag släppte en del av mina vänners grejer också. Det är inget traditionellt skivbolag på det sättet, jag ser det mer som ett konstprojekt. Vi ger ut projekt i olika former, allt från att konstnärer gör t-shirts, släpp i begränsade upplagor samt små konstvisningar. Det är ganska fantastistk att få dela med oss av det vänner vi beundrar och artistern vi respekterar skapar. Det är ett projekt som fokuserar mer på själva konsten än på vinningen och pengarna.

Det är ofta såhär det låter från Courtney och hit samtalen förs, till konsten och skapandet. Hon är dock tydlig med att pengar inte är något dåligt utan skapar konstnärlig frihet, något hon eftersträvar. Barnett berättar att hon själv inte har en aning hur “man skriver låtar”, det kanske är lika bra. Den Melbournebaserade sångerskan har med sina öppenhjärtliga texter och avslappnande musik hittat ett eget uttryck med storhet att vänta.

Advertisements

Kommentera

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s