Artikel / Konserter / Recensioner

Honeyblood på Landet 4/10-14

honeyblood landet

Den skotska duons trumslagare Shona McVicar lämnade bandet för mindre än tre veckor sedan. Direkt meddelades att Cat Myers ersätter och att turnén förblir oförändrad. Förväntningarna på ett väloljat liveframträdande är väl inte skyhöga direkt när vi tar oss tillbaka till 70-talet som representeras av Telefonplan och Landets genuint inredda övervåning.

Till vår stora glädje blåser de redan från start bort alla tvivel och framför låtarna från det underskattade debutalbumet imponerande tajt och nästan kaxigt självsäkert. Nytillskottet Cat Myers är så självklar bakom sitt trumset att det ser ut som hon redan turnerat världen över ett par varv, med exakt dessa låtar. Stina Tweeddales späda stämma ackompanjeras av hennes råa, smutsiga gitarrspel och Cats explosiva trummor på ett sätt som inte bara återskapar soundet från albumet utan också förmedlar känslan av att hon menar varje ord hon sjunger.

Bud, en av singlarna från den självbetitlade debuten, blir ett vältajmat avbrott där Honeyblood visar att de även live behärskar dynamiken som finns på studioversionen. Andra höjdpunkter är All Dragged Up där Tweeddale verkligen uttrycker sin frustration med raderna “Why won’t you grow up, why won’t you grow up?” på ett övertygande sätt, samt Killer Bangs med sin väldiga intensitet. En annat minnesvärt ögonblick är också att vi fick uppleva ett av årets mest definierande svenska ögonblick. När publiken frågas något i stil med “You guys alright?” besvaras det av ett kollektivt slött mumlande “yeeaööh”. Det är bara vi som så tydligt och självklart inte vågar uttrycka känslor i grupp.

Vi fick också ett till synes äkta oplanerat extranummer. När publikens applåder inte riktigt vill dö ut får vi frågan om vi vill höra en låt till, vilket vi med något mindre tvivel i rösten denna gång, såklart vill. Cat kommer inte tillbaka upp på scen vilket förklaras av Stina med att hon inte hunnit lära sig låten än. När hon berättar att det blir B-sidan Kissing On You som får avsluta blir en person i mitten av lokalen helt till sig, vilket Stina verkligen uppskattar. Vi ombeds sjunga den bakomliggande ljusa stämman vilket vi snällt ställer upp på. Det som sedan följer är en magisk avskalad version av den annars ganska fartfyllda låten, en perfekt avslutning på en överraskande bra spelning.

Honeyblood gör det bästa av tillfället med avslappnade mellansnack och felfritt musicerande men publiken röjer inte riktigt lika mycket som annars vore lämpligt till duons Lo-Fi punkindieblandning. Stina och Cat är definitivt redo för större scener och vi hoppas på ett återseende så snart som möjligt.

Betyg: 5/7

 

Advertisements

Kommentera

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s