Artikel / Nyheter

Hur kan en festival vara så överlägsen?

Hur är det möjligt att en festival kan vara så överlägsen, på så många plan?

Hultsfred, Peace & Love, Arvikafestivalen. Tre av våra mest klassiska svenska festivaler har alla gått i graven. Även om återuppbyggnaden börjat med This is Hultsfred och Peace & Love 360 så är ingen av festivalerna vad de varit. Samtidigt finns det en festival i Danmark som aldrig varit nära konkurs, säljer slut år efter år och dessutom skänker allt överskott till välgörenhet. Hur det är möjligt finns det ingen enkel förklaring på. Ett recept som borde vara lika åtråvärt för festivalägare som Coca-Colans hemligstämplade kombination av ingredienser varit för läskmakare. Detta recept finns dock inte bakom lås och bom, utan allt sker rakt under våra näsor, ändå måste man läsa noga mellan raderna för att förstå vad det är som skapar den atmosfär som går under namnet orange feeling.

När vi först kommer till festivalen möts vi av någon sorts organiserat kaos, där nästan ingen vet något om någonting och alla funktionärer envisas med att prata obegriplig danska, trots att vi snabbt insett att engelska är det som gäller för oss. I jämförelse med till exempel Way Out West supersmidiga och dessutom grafiskt överlägsna organisation blir första intrycket av Roskilde i jämförelse amatörmässigt. Men på något sätt flyter det ändå på, vi hittar till mediaincheckningen, vidare till campingen, och till slut även en tältplats. När sista tältpinnen sedan slagits i, vi gått de 50 meter som krävs för att köpa ett flak iskall Tuborg, och slutligen slagit oss ner i tältstolarna har det som för bara en timme sedan kändes krångligt och jobbigt, på något sätt redan blivit ett kul minne.

Allting på Roskilde är lite större, lite charmigare och helt enkelt lite bättre. Campingfesterna går inte att jämföra med svenska festivaler. I Dream City, där du måste ansöka om att få bo och ha en tydlig idé om vad just ditt camp ska bidra med kryllar det av flervåningsbyggen med högtalarsystem som ser ut att kräva lyftkran för att ställas på plats. Postkontor, gratis ost och möjlighet att byta en öl mot en kaffe under morgonens mindre pigga timmar är bara en bråkdel av allt som erbjuds.

Andra detaljer, som att ljudet på de små tältscenerna är enormt bra, att mobilladdning och värdeförvaring är helt gratis(och utan lång kö), och att kyld öl finns att köpa dygnet runt, bara några beerbowlinglängder från valfritt tält, bidrar alla till att skapa denna “orange feeling” som sägs inte gå att beskriva. Jag håller nog också med på den punkten, det är något som måste upplevas för att kunna förstås.

En stor del av nyckeln till att denna festival som bjöd på världsklasskonserter i alla tänkbara genrer, sålde ca 100.000 biljetter, skänkte över 2 miljoner euro till välgörenhet och frälste två ändå relativt festivalvana svenskar totalt, skulle jag ändå säga är något helt annat. Det är de ca 32.000 som sliter med skräpplockning, stängseluppsättning och armbandskontroller som gör att det här är möjligt. Roskildes volontärer, och deras behandling av dem är något alldeles extra.

Att få 32.000 personer att jobba för ett festivalarmband som enda betalning är en konst som Roskilde behärskar till fullo. När vi på väg till pressområdet går igenom volontärernas separata delar förs tankarna snarare till ett VIP-område än till ett volontärstillhåll. Bar Røv, som deras egna bar heter, är kanske områdets fräschaste och hela volontärsdelen känns noggrant planerad och uppbyggd för maximal komfort. De volontärer vi pratar med säger att de jobbar två pass på ungefär 10 timmar styck, och sedan är lediga resten av veckan, vilket ändå måste ses som väldigt bra villkor. De som gärna jobbar 20 timmar för att sedan få uppleva legender som Paul McCartney, nya stjärnskott som Jamie xx, och samtidigt skapa och delta i årets fest är de som gör denna vecka möjlig.

Det är självklart lättare att få folk att ställa upp för en festival som skänker allt överskott till välgörenhet, men jag är ändå övertygad om att denna tydliga uppskattning som volontärerna på Roskilde får, skulle löna sig för vilken festival som helst.

Jag tackar Roskilde för att de tackar volontärerna som att de gör denna fest möjlig.

Advertisements

Kommentera

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s