Artikel / Konserter / Recensioner

Dungen på Trädgården

11897044_10207466841849764_317828873_n

Det är ingen hemlighet att det är något speciellt med Dungen. Utan någon större marknadsföring skapar de Trädgårdens kanske största kö sen P3 älskar Stockholm, och det utan att ha släppt ett album på fem år. Aldrig har jag sett ett förband tjata så mycket om huvudakten som Tussilago gjorde under sitt uppvärmningsset. Trots all uppståndelse och alla beundrare på plats, är det inga som helst problem för frontmannen Gustav Ejstes att mingla runt framför scenen timmarna innan spelningen. Dungens fans är otroligt hängivna, men på ett unikt avslappnat sätt.

Det är ingen ovanlighet att multiinstrumentalister visar sina färdigheter på flertalet instrument under en konsert. Gustav Ejstes hinner med fem, under första låten. Sång, gitarr, klaviatur, tamburin och tvärflöjt hinns alla med under inledande Solen Stiger Upp. Efter det spenderar Ejstes största delen av konserten bakom pianot, för att då och då göra en avstickare, främst med gitarren. Han gör å andra sidan rätt i att låta gitarristen Reine Fiskes spektakulära psychriff från sin välslitna vita strata ta så mycket plats som möjligt.

Precis som de sa i DN-intervjun häromdagen känns Dungen verkligen som en maskin, som alltid är välsmord och redo att köra. Samspelet mellan bandmedlemmarna är så naturligt och lättsamt som det bara kan bli om man känner varandra utan och innan. Vi får höra den senaste singeln Franks Kaktus, en låt som bevisar att Dungen även 2015 har något intressant att ge, om det nu var någon som tvivlade på det.

Att Tame Impalas Kevin Parker inspirerats av Dungen är ibland väldigt tydligt. När instrumentala Fredag rivs av i en mäktig version kan jag inte låta bli att tänka på hur den låten perfekt passat in på Lonerism. Ta Det Lugnt, en av låtarna som följer det typiska Dungen-konceptet “Tre minuter popsång – Tre minuter psychjam” är fenomenal och Panda är Panda, en av de bästa låtarna på svenska genom alla tider. Även om texterna är en stor del av Dungens storhet är det fullt förståeligt att ett amerikanskt par åkt ända från USA på sin bröllopsdag för att se den här spelningen. Musiken är så mycket bara i sig.

Som enda extranummer, efter att ha varit av scen i max 30 sekunder spelas givetvis Du e för fin för mig, en perfekt avslutning som bjuder in till både allsång och dans. Publiken försöker sedan, länge, få upp bandet på scen en till gång innan musiken efter en lång tystnad rullar igång från DJ-båset, och Dungen lämnar oss för stunden nöjda, men samtidigt redan förväntansfulla och intresserade av vad de ska hitta på härnäst.

 

 

Advertisements

Kommentera

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s