Artikel / Konserter / Recensioner

Tycho på Linné

Scott Hansens har gjort sig känd för två saker – musikprojektet Tycho och visuellt arbete under namnet ISO50. När Tycho intar Linnétältet på Way Out Wests sista dag får vi det bästa av båda sidor. Tycho har sedan starten för femton år sedan etablerat sig som en av de mest respekterade elektroniska post-rock akterna som inte sällan får jämförelsen med genrens gullegrisar Boards of Canada.

Få saker kan vara så snygga som när det elektroniska och det organiska möts på scen, och Linnétältet gör sig ypperligt för dessa spelningar. Vi minns med nöje Darkside som på samma plats tre år tidigare tog oss till en helt annan plats mitt på blanka eftermiddagen, men då Nicolas Jaar och Dave Harringtons projekt tog oss in i mörkret gör Scott Hansen och sitt liveband det motsatta. Trots att regnet aldrig tycks vilja avta och vatten droppar ner över Linnétältets sidor lyckas Tycho sprida värme. Redan under andra låten Hours lyckas man skapa en tidlös plats som får besökarna att glömma allt som är lera och 65-kronors-öl.

Den knappa timmes långa spelningen bjuder på material från bandets fyra album och silhuetterna som skymmer bakgrundsfilmen är extremt samspelta när man utan några större pauser lyckas ha publiken i sin vagga. Tychos musik når aldrig riktigt klimax vilket i sin fulla konsertform kan bli något uttråkande för den som inte vigt sitt liv till bandet. Detta kontrolleras dock genom den extremt viktiga komponent som är det visuella – tillsammans med musiken blir det aldrig riktigt tråkigt utan en resa som visserligen aldrig når destination men inte heller tröttar ut. “Nog finns det mål och mening med vår färd – men det är vägen, som är mödan värd”, som den gamle Karin B troligtvis hade sagt om hon hade sett Tycho.

Under spelningens avslutning ger man oss Epoch från fjolårets album som med sin mer elektroniska framtoning sedan balanseras väl upp med den mer postrockiga Awake vilket för oss för tankarna till de riff som gjort Foals till ett av nutidens större indieband. Allt detta rundas sedan av med Divison som har fötterna i båda läger och är kronan på verket för en väl genomförd spelning som för en stund fick Way Out West-publiken att glömma regnet och färdas ut till en vackrare plats.

Betyg: 5/7

Advertisements

Kommentera

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s