Artikel / Konserter / Recensioner

Two Door Cinema Club på Popaganda

Med 2009 års Something Good Can Work Out, som återfanns på då väldigt hypade Kitsunés sjunde samling, lyckades Two Door Cinema Club med sin dopaminsprängda indiepop skapa en låt som det dansades till på varje indiedisco. Debutalbumet Tourist History bjöd på mer av samma vara och sedan dess har bandet släppt ytterligare två album med minimala framsteg utan att någon brytt sig allt för mycket. Trots att musiken idag känns rätt snabbt föråldrad är det ett stort publikhav framför den stora scenen när det Nordirländska bandet går på scen.

Bandet gör inga nostalgiker besvikna när man inleder med raddan Cigarettes in Theatre, Undercover Martyn, Do You Want It All? och This is the Life – alla hämtade från tidigare nämnda debutalbum. Redan här blir det dock skrämmande tydligt varför det är svårt att bli upprymd av Two Door Cinema Clubs musik som så desperat skriker på en att vara glad och dansa utan att egentligen erbjuda mycket tillbaka. Spåren är mer eller mindre raka kopior av varandra och inte ens en 2-åring skulle bli förvånad över hur bandets musik utvecklas i varje låt. Det blir minst sagt repetitivt och trots ett ambitiöst scenbygge känns fasaden ganska bräcklig.

Spelningen domineras av spår från debuten och det med all rätt, där finns i alla fall energi och nostalgivärde. Spåren från uppföljaren Beacon och fjolårets Gameshow känns om möjligt än mer oinspirerade och spännande. På något sätt blir jag ledsen över att se Two Door Cinema Club, trots att allt i deras musik står på knä och ber mig om att vara glad. TDCC är inget roligt band och man har inte ens bilkrasch-aspekten på sin sida, en bilkrasch har i alla fall en liten uns av överraskningsmoment, något bandet på scen totalt saknar.

What You Know avslutar spelningen, ett av bandets starkare spår vilket hade varit kul om det inte varit för att vi upplevt ungefär exakt samma låt redan tretton gånger tidigare under kvällen. Något i mig vill att det samspelta bandet åtminstone ska göra ett misstag, ett tekniskt strul, en uppkastad flaska, vad som helst för att ta mig ut från Two Door Cinema Clubs universum där inget vågar sticka ut eller ta en oväntad väg. Men så blir det inte, istället blir det något av en dystopi till konsert, en helt ointressant dystopi dessutom.

Betyg: 2/7

Advertisements

Kommentera

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s