Artikel / Nyheter

FVIndies guide till Roskildefestivalen 2018

Det är dags igen, dags för festivalen som utan konkurrens sitter på den Skandinaviska tronen – Roskilde. FVI finns för fjärde året i rad på plats under hela festivalen och rapportera kontinuerligt om allt från maten inköpt på småtimmarna till giganterna på Orange. Precis som förra året kommer vi även spela in ett poddavsnitt av Rama Lama Radio men innan dess är det dock givetvis dags för en guide till det rika musikutbudet som kommer höras på den magiska platsen på andra sidan sundet. God festival. 

Vår samlingssida för festivalen hittar ni här.

Roskildes fulla spelschema här.

Lyssna på vårt inför-avsnitt av Rama Lama Radio här eller där du hittar dina poddar. 

Fem Roskilde Rising-tips

Under festivalens inledande dagar när det ordinarie festivalområdet fortfarande väntar på att bli invaderat av förväntansfulla åskådare pågår på campingens scener Rising och Countdown det spektakel som vi förenklat brukar referera till som Roskilde Rising. Det är här festivalens bokare visar en av sina absolut starkaste sidor när man fyller de tre campingscenerna med lovande nordisk talang. Detta koncept har under våra tre år blivit något av det allra viktigaste, förutom bekvämligheten att såväl avstånden och stressen är mindre och energin högre, har dagarna även bjudit på några av de bästa och oväntade spelningarna.

I år bjuder programmet på allt från den extremt obskyra bokningen Miriam Bryant till den tretton personer starka afrobeat/jazz/funk-konstellation AddisAbabaBand. Bredden stärks ytterligare av den som vanligt väldigt närvarande danska och norska hiphopen och ett black metal-band med titeln Slægt som tyvärr inte betyder Slakt på danska vilket hade gått att skämta om genrens självparodiska namn utan Släkt. Förutom det och intressanta up-and-coming akter kommer warm up-dagarna i år även präglas av fotbollsfeber då både Danmark (söndag 2 juli, 20.00) och Sverige (tisdag 3 juli, 16.00) spelar åttondelsfinal i världsmästerskapet för herrar. Matcherna kommer visas på en för oss ännu oklar plats i East City och Roskilde har till och med valt att flytta spelningarna samtidigt som danska tillställningen vilket inte minst är trevligt för banden som annars hade råkat ut för festivalens kanske tuffaste krock (all respekt till fredagens David Byrne vs. Four Tet).

2015, 2016 och 2017 upplevde vi några av festivalens bästa konserter just under dessa dagar (Vök, Dream Wife, De Underjordiske, Fugleflugten och Pom Poko, vi pratar om er) och att lyssna igenom programmet är en upplevelse även de som inte ska på festivalen bör unna sig. För att göra det lite enklare har vi dock sammansatt fem tips från warm-upens program och en lite längre spellista med fler tips!

PS. Pale Honey (Rising, Måndag 23.00) och Rome Is Not A Town (Rising, Måndag 18.30) var något för givna och välkända tips att skriva om, men ingen får missa två av Sveriges just nu bästa indieband DS.

EERA (Rising, Söndag 1 juli 15.30)

Londonbaserade norska Anna Lena Bruland uppmärksammade vi redan 2016 efter att hon släppt sin självbetitlade debut-EP. Hennes då något mystiska och sagolika sound har sedan dess utvecklats till att innehålla mer svärta vilket demonstrerades på fjolårets lyckade debutalbum Reflections of Youth. EERA tillhör en stark generation, framförallt kvinnliga artister, som på egna men ändå sammanhängande sätt kanaliserar långsam indierock med hög autenticitet och personligt tilltal. Klockan halv fyra på söndag är en alldeles utmärkt tid för årets första Roskildekonsert och debutalbumets mörka sidor kan få nytt ljus i solskenet som väntas under hela veckan.

Sassy 009 (Countdown, Söndag 1 juli 23.05)

Norska trion Sassy 009 är till skillnad från okända Sassy 001, 002, 003, 004, 005, 006, 007 och 008 en väldigt bra upplaga av Sassy. Johanna, Sunniva och Teodora heter gänget som skapar hypercool och snygg beatdriven elektronisk pop som vaggar in lyssnaren i en drömsk ljudbild som skapas av lika delar hypnotisk produktion som röstprestation. Trion debuterade förra året med EP:n Do you mind och har skapat ett sound som lovar mycket gott för såväl en fascinerande livespelning som framtid. Ett sound som inte heller ligger allt för långt från det som gjort Yaeji till ett av världens just nu hetaste namn. 

Sista Bossen (Rising, Söndag 1 juli 00.15)

I Malmö hittar vi Sista Bossen och troligtvis hade vi inte kunnat hitta dem någon annanstans. Precis som (min upplevelse av) staden är musiken härligt skitig, småfinurlig och skev men charmig. Sista Bossen vill också låta väldigt mycket som bob hund och beryktas vara ett av landets bästa liveband just nu, precis som ett band som låter mycket som tidig bob hund kan tänkas vara. Bandet släppte nyligen det tio minuter långa albumet Tio låtar om privilegierat lidande, sitt andra på lika många år och av det att bedöma kan vi vänta oss korta låtar med intensiva vändningar som ständigt håller en på tårna. Efter att Danmarksmatchen flyttat fram spelningen till efter midnatt känns även förutsättningarna optimala för Sista Bossen i sitt optimala format.

Holm (Rising, Tisdag 3 juli 15.30)

23-åringen Mikkel Holm Silkjær spelade redan 2015 på Roskilde med det något punkigare projektet Yung. Nu återvänder han med sitt mellannamns-soloprojekt och bjuder på stämningsfull och melodisk lo-fi pop som växer vid varje lyssning och på sina håll och kanter även för in småpsykedeliska tendenser. Holm släppte tidigare i år debut-EP:n Dappled och av den att bedöma är det en extremt lovande låtförfattare som vi kan bevittna och fördjupa oss i under tisdagseftermiddagen.

Jakob Ogawa (Rising, Tisdag 3 juli 18.30)

Under senaste, låt oss säga 5 åren, har epidemin “dudes-som-älskar-Mac-DeMarco-och-vill-se-ut-och-göra-musik-som-låter-som-Mac-DeMarco” varit oundviklig. Den kanadensiska artisten har onekligen blivit en av sin generations absolut mest inflytelserika, lägg därtill kultartister som Connan Mockasin så hittar vi Jakob Ogawas mode- och musiktyp. Till skillnad från många andra i denna skara håller Ogawa hög kvalitet och den norska artisten har redan hittat fans världen över, ett framtidsnamn som mycket väl kan gå långt och inte minst stå för en av festivalens mysigaste spelningar.

Övriga akter i Spotifylistans speltider:
1/7 – AddisAbabaBand (Rising, 17.00)
2/7 – Rome Is Not A Town (Rising, 18.30), Mount Liberation Unlimited (Countdown, 19.30), Luster (Rising, 20.00), Pale Honey (Rising, 23.00)
3/7 – Lød (Rising, 20.00)

Onsdag 4 juli

Dagen då det riktiga festivalområdet öppnar kan räknas som en “halvdag”, men då i omvänd bemärkelse med ledigt på förmiddagen och fullt ös på kvällen. Eftersom festivalområdet inte öppnar förrän 16.00 hinns inte riktigt lika många konserter med, något som denna också relativt svaga dag inte direkt gynnas av. Vi har dock tre konserter som vi ser fram emot av blandade skäl. Förutom det öppnar det även stora matmöjligheter där sushin äntligen gör sitt intåg som festivalmat, något vi efterfrågat i matbloggen senaste två åren. Letz Sushi heter hjältarna och matbloggen återvänder givetvis för ännu ett år även fast det nu erkänt stora inflytandet skapar en fullpackad festivalväska-tung press.

Om en inte tänker se Pigs Pigs Pigs Pigs Pigs Pigs Pigs för att pricka av ett riktigt sjukt bandnamn(ja de heter på riktigt så) så är Slaves(18.30, Pavilion) först ut för dagen. Med sin direkta punk och välrenommerat energiska liveframträdande är den brittiska duon exakt det slag i magen som behövs för att vakna upp ur den drömska segerdvalan efter att Granqvist nickat in 2-1 på hörna i 87:e minuten under gårdagen.

Även om onsdagens spelschema inte imponerar finns här ändå en av akterna som vi ser fram emot allra mest, St. Vincent(20.30, Arena) som nästan på dagen 3 år(+2 dagar) efter sitt förra framträdande på Roskilde kommer tillbaka till Arenas tält. Trots att hon inte imponerade då(recension här), till och med så lite att jag lyckades glömma spelningen helt när vi spelade in årets inför-avsnitt av vår podcast så är förväntningarna högt ställda på gitarrgeniet och eventuellt jordens coolaste människa. Liveklipp från den pågående turnén lovar en ambitiös scenshow och så länge inte ljudet i tältet sviker ännu en gång kan detta bli en av festivalens höjdpunkter.

Onsdagen avslutas sedan troligtvis för 90% av festivalbesökarna framför Orange när Eminem(22.30, Orange), årets toppnamn på affischen kliver på scen. Jag tror inte att Detroitsonen behöver någon närmare introduktion men vi hoppas på festlig stämning och att få se många vita killar i keps(vi ingår själva rätt ofta i den kategorin, även om det inte är snapbacks) försöka tävla i vem som bäst lyckas hänga med i tungvrickandet.

Torsdag 5 juli

Cling-clang, tick-tock, ding-dong, rat-a-tat. Så låter den inledande beskrivningen av Gamelan Salukat(12.00, Avalon) vi behöver inte mycket mer för att bli övertalade. Det indonesiska percussionbandet bestående av 21 musiker och 3 dansare är ett måste för alla er slagverksälskare där ute, vi vet att ni finns!

Samtidigt som det dånande ljudet av claves, angklunger och kenonger börjar äntrar Turbolens(12.00, Pavilion) scenen bredvid. Den tidigare Mew-gitarristen Bo Madsen plockade ihop ett gäng 12-17-åringar från samma skola som Mew-medlemmarna träffades på och bildade bandet Turbolens. Mysig indiepop med barnkörer som inte känns lika klyschiga(det måste vara danskan) som de brukar är också ett fullgott sätt att inleda torsdagen på. 

 

Efter barnkörer och/eller kenonger är det ett rejält glapp fram till nästa akt. Oktetten Superorganism(18.30, Gloria) har gått från besvikelse till besvikelse efter att ha släppt ett par strålande singlar under fjolåret. Debutalbumet som kom i mars var inte speciellt spännande med nästan bara tidigare släppta singlar samt utfyllnadsspår och spelningen på Kägelbanan var bara pinsam. Istället för att framföra låtarna låg fokus på att skrika om PewDiePie och att försöka leta upp någon som hade en iPhone X att ta högupplösta selfies med. Ljusshowen såg dock lovande ut och kanske kan Superorganism vända trenden, även om det ska till ett smärre mirakel om de ska hålla oss kvar hela konserten.

En halvtimme efter att Superorganism klivit på Gloria börjar nämligen Interpol(19.00, Orange). Indierocklegendarerna gjorde under 2017 en 15-årsjubileumsturné för sitt hyllade debutalbum Turn On The Bright Lights. Under den pågående turnén verkar de mest spela låtar från uppföljaren men det betyder fortfarande att det är många som kommer kastas tillbaka ett decennium och skrika som om de vore tonåringar igen under denna nostalgityngda spelning.

En bit in i Interpols spelning trampar surrealismen och pretentionens mästare John Maus(20.00, Pavilion) igång i ett tält en bit bort. Efter att ha tagit en paus från musiken för att doktorera i politisk filosofi är han nu tillbaka med ett nytt album och en ny turné. Känd för sina kaotiska och inlevelserika livespelningar vågar vi lova att ingen kommer lämna Pavilions tält likgiltig. Sen om det blir fantastiskt eller inte, det är en annan fråga.

 

 

Senare är det dags att välja mellan postpunk och funkpop då Preoccupations(22.00, Pavilion) och Bruno Mars(22.00, Orange) kliver på exakt samtidigt. Preoccupations är inga personliga favoriter men förtjänar ändå att nämnas, dock blir det nog stel höftdans till halftime show-mästaren för oss!

Vid midnatt är det dags att välja mellan högintensiv grime och garagerock då Stormzy(23.45, Arena) och Oh Sees(00.00, Pavilion) spelar samtidigt. Stormzys förra Roskildespelning har nämnts i samtal om de galnaste gigen festivalen sett på senare år och efter att ha sett sista kvarten när han körde i Linnétältet på Way Out West samma år tvivlar jag inte på att det kan vara sant.

Oh Sees, som bytt stavning på namnet(igen) släpper i augusti sitt 20:e album och fortsätter vara aktuella och förnya sig på samma sätt som de gjort sedan 90-talet. Erkänt skickliga och oförutsägbara live, San Fransicobandets tältspelning blir säkerligen något alldeles extra.

Natten avslutas sedan med My Bloody Valentine(02.00, Arena). Shoegaze gör sig ofta bättre live än inspelat och vi räknar med att denna spelning då det förmodligen är många som ser sitt favoritband för kanske första gången inte blir annorlunda. Fem år har gått sedan den förra turnén och turnépremiären för några dagar sedan i Birmingham har hyllats i brittisk press vilket såklart lovar gott inför Arenaspelningen. 

Fredag 6 juli

Festivalens näst sista dag bjuder på en rejäl sovmorgon då det första vi egentligen är måttligt intresserade av är (Sandy) Alex G(20.15, Pavilion). Sovrumspoparen som gjorde sig ett namn genom att självutge sina album på bandcamp tills publiken till slut var så stor att skivbolagen snappade upp honom. En mysig stund utlovas!

Nick Cave & The Bad Seeds(22.00, Orange) är tillsammans med David Byrne årets två största “legendbokningar”, något som Roskilde alltid lyckas klämma in ett par av under varje upplaga. Detta blir sjätte gången för australiensarna och kanske en av konserterna med högst medelålder i publiken, så länge inte alltför många sett Peaky Blinders och älskar ledmotivet.

Innan det är dags för veckans suraste krock finns också Mercury Prize-vinnande Young Fathers(22.30, Pavilion) eller världens kanske känsligaste röst i Sampha(23.00, Avalon) att välja på för den som inte gillar högkvalitativ gubbrock.

Krocken vi talar om är David Byrne(00.00, Arena) vs. Four Tet(00.00, Apollo). För oss ett solklart val där en inte får många chanser att se den tidigare Talking Heads-sångaren som dessutom bjuder på en hel del hits från bandets gedigna katalog. Att få dansa till Burning Down The House på riktigt och inte på ett glest dansgolv klockan 02.46 i Stockholm är tillräckligt för att avgöra duellen. Det är dock tråkigt då Four Tet verkligen är en av väldens ju nu bästa remixare och DJ:s och garanterat kommer förtrolla publiken framför Apollo.

Ofta aktuella med ny musik eller politiska ställningstaganden är Massive Attack(01.00, Orange) som tycks operera i en helt egen genre där de blandar lite av det mesta. Dansant och energifyllt med massiva(hah) väggar av ljud som gradvis byggs upp och formar ett helt unikt sound. Att tidigare samarbetspartnerna i Young Fathers som spelar tidigare under kvällen kommer gästa är inte heller en högoddsare. En spelning som kommer vara omöjlig att glömma, vågar vi lova. 

Nattens andra krock består av Baby In Vain(02.15, Pavilion) vs. Fever Ray(02.15, Arena). Vad som får avsluta kvällen kommer nog att styras av humöret för stunden och om vi är mest trötta på gitarrer eller elektronisk efter en intensiv kväll. Den danska noiserocktrion Baby In Vain tog Risingscenen(då Pavilion Junior) med storm 2013 och är nu tillbaka för att ta nästa steg och fylla Pavilion (Senior) med aggressiva riff och drömskt kaxig sång. Svenska Fever Ray eller Karin Dreijer som hon egentligen heter, känd från Honey Is Cool och The Knife har nyligen släppt en hyllad uppföljare till den självbetitlade solodebuten. Vi såg henne på Nobelberget i våras och då bjöd hon på en rejäl show med mycket laser och skräckfilmsutspökade bandmedlemmar, förhoppningsvis blir det ett lika ambitiöst framträdande i Arenatältet.

Lördag 5 juli

Så har vi till sist nått den 48 upplagan av Roskildefestivalens sista dag och det lär antagligen kännas lika overkligt som vanligt. Att det finns ett samhälle och civilisation utanför festivalstängslet glömde vi redan i onsdags och att en arbetsvecka väntar runt hörnet kan vi knappt greppa då konceptet arbete låter obegripligt. Sista dagen kan inledas med den The Strokes-medlemmen och heroinisten Albert Hammond Jr (14.30, Arena) som nyligen släppte sitt fjärde soloalbum. Trots att vi älskar Strokes lockar det inte särskilt mycket då AHJ mest låter som Strokes utan udd, förhoppningsvis kan Albert Hammond Jr återvända nästa år med The Strokes där han minst sagt tillför udd.

Istället inleds dagen för oss med en av festivalens höjdpunkter, nämligen colombiansk/amerikanska Kali Uchis (15.00, Apollo). Kali Uchis fick efter ett par års tisslande och tasslande sitt stora och välförtjänta genombrott med albumet Isolation som släpptes tidigare i år. Albumet är ett perfekt popalbum rakt igenom som hittar sin styrka i en smältdegel av influenser vilket inte minst syns på gästlistan som sträcker sig från Damon Albarn och Kevin Parker till Tyler, The Creator via Bootsy Collins. Gästerna är dock mest en extra krydda och stjäl aldrig showen från Kali Uchis som är en av 2018 års mest intressanta artister med en karriär som bara börjat.

Transportsträckan till festivalens höjdpunkt präglas sedan av en riktig Roskilderäv i form av danske Ulf Lundell C.V. Jørgensen (16.30, Arena) som spelar på festivalen för inte mindre än elfte gången. Danny Brown (17.00, Avalon) och Vince Staples (21.30, Apollo) tillhör bägge bland de mest intressanta hip hop-artisterna just nu och det kan inte vara en slump att Brown, Staples och Uchis spelar på samma dag som Gorillaz (hint hint). För den som är ute efter en något mer udda upplevelse är eftermiddagens val givet i form av House Gospel Choir (17.00, Apollo), projektet samlar sjutton gospelsångare, mixning DJ Fonti, percussion från Dezy Bongo och Stevie Mac på keyboard vilka tillsammans kommer ena gospel och house.

Kl 23.00 på Orange är det dags för festivalens stora höjdpunkt, nämligen Gorillaz. Ledda av Damon Albarn återvände man ifjol med nya albumet Humanz och dagen innan Roskildes början följde man upp med The Now Now, två album som trots att de inte nådde samma höga nivå som de föregående gjort gruppens repertoar än mer färgsprakande. Albarn spelade fram tills förra året tre år i rad på Roskilde och stänger denna gång Orange, sist han skulle stänga en scen ville det aldrig sluta vilket skapade klassiska scener. Klassiska scener finns det stor chans för även denna gång med hits som Clint Eastwood, Feel Good Inc. och On Melancholy Hill där den sistnämnda återintroducerats till setlisten efter att ha varit saknad på fjolårets turné. Räkna med gäster i mängder, en lite för övertaggad Damon och en utmärkt Orange Feeling-urladdning innan tältet slås ihop.

Den sista natten är minst sagt intensiv med många intressanta val. Kelly Lee Owens (0.30, Gloria) gör en unik blandning av drömpop och techno att förlora sig i. Avalontältet bjuder på dubbel trubbel i form av danska psykedeliska banden De Underjordiske och Fribytterdrømmer (01.00) som är två band vi lärt oss att älska just tack vare Roskilde som öppnat upp ögonen för den inhemska danskspråkiga sprakande scenen. Banden gör en one-off tillsammans och vilka hyss de kan tänkas hitta på är svårt att gissa sig till men bra kan det bli. Ett något säkrare kort är Anderson .Paak & The Free Nationals (Arena, 01.30) som med sin funkiga hip hop och soul är en av världens mest energiska och dansanta akter just nu, en alldeles lysande avslutningsakt med andra ord.

 

GOD FESTIVAL!

Advertisements

Kommentera

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s