Artikel / Nyheter / Recensioner

Festivalmatbloggen – Roskilde 2018

Vissa påstår att såväl journalistiken som musikjournalistiken befinner sig i en kris. Men i mediernas mörka natt finns det en stjärna som aldrig slutar att lysa.  För fjärde året i rad kommer jag i folkets tjänst testa mat på festivalen och ofiltrerat recensera. Efter två år av påtryckningar om sushi på festivalområdet har Gud (Roskilde) hört bön, festivalmatbloggen har blivit en maktfaktor och nu är det dags igen. Festivalmatbloggen 2018 är här, häng med direkt från verkligheten på Roskildes festivalmatscen. 

OBS! Arkivfoto, min mobil hade dött vid tillfället och det här var det bästa jag hitta. Ser annorlunda ut i år, återkommer ev. med bild senare under festivalen

Lördag 30 juni kl. 23.45, GIANT nära Rising

Lördagens resa till Roskilde började redan kl 04.20 då klockan ringde i Stockholm för att meddela att det var dags för årets höjdpunkt. Årets höjdpunkt har av tradition inletts av något av ett helvete där relationer sätts på prov i kaoset att hitta en campingplats. Med tom mage, stor väska och vad som till slut oftast blivit lite hopp är de inledande timmarna något av det värsta. I år skedde dock ett mirakel. Efter sluga strategier, större erfarenhet och tidig uppgång fick vi som önskat plats precis vid festivalingången och det tog inte mer än några minuter. Hög på denna enorma känsla av välmående höll jag mig pigg längre än vad som borde varit möjligt men när klockan började närma sig midnatt var det dags för årets första mattest.

Vår Roskilde-husesyn med debutanten i gänget tog oss till West där jag såg fram emot att få återse warm-up-kärleken Rising precis efter trappen och ett av förra årets säkraste födekort – avokado och halloumi-wrapen från Det Arabiske Madhus. Vad jag möttes av var dock tomhet och förvirring. Platsen var borta. Min vän Rikard levererade de hemska nyheterna att Rising flyttat längst bort. Förändring är något som inte alltid gör mig jätteglad och i denna situation kunde jag inte hitta mycket positivt, men kanske att Risings för oss klassiska madhus och fruktstånd skulle stå kvar. Vi tog den långa färden genom West som med sin undergroundscen för övrigt ser heta ut på festfronten mot Easts ännu något odrömska Dream City som inte riktigt vaknat eller mest spelar skit.

Väl framme vid Risingområdet var det betryggande att se scenen format som ett indiantält, fruktståndet fanns i närheten men halloumin lös med sin frånvaro, precis som på hela festivalen. Efter att ha fönstershoppat utbudet och prisbilden föll valet på GIANT Burger. På menyn fanns GIANT burger för 55 DKK och GIANT garlic bread 2 för 60 DKK. Då hungern var ganska stor och Roskildes alla matstånd nu måste erbjuda en vegetarisk rätt frågade jag om det fanns en vegetarisk burgare, “jaee” löd svaret och jag sken upp i en sekund innan den danske mannen fortsatte som lantisen vid släktbordet “det blir en burgare utan kött, det är svårt att göra en burgare utan kött” och lämnade mig häpnad över hur väl den danske mannen  stämde in på sin stereotyp, men även jag på deras stereotyp om svenskar. Som att dansken såg på mig och tänkte på alla kaninskämt han kunde dra och jag med en identitetskris – hade jag blivit någon som föredrar Way Out West över Roskilde och är halvvägs in att skriva en upprörd artikel på Nöjesguiden eller en meterlång snyfthistoria på Facebook.

Valet fick alltså falla på GIANT garlic bread och vad som räcktes över var ett ganska stort vitlöksbröd pyntad med mycket ost. En fin deal ämnad för gammal och ny vänskap och ett väldigt passande fyllekäk. Vitlöksbrödets liknade mer en botten vilket tillsammans med stora mängder ost skapade en matfilosofisk fråga – när blir ett inte jättebaguettaktigt vitlöksbröd med smält ost mer utav en amerikansk pan pizza? Detta ger ett något osäkert intryck och att smaken ibland hintar åt Billys pan pizza är för mig egentligen ingen hit, att den smaken oftast maskerade vitlökssmaken tyder också på en obalans. Men med tanke på priset, antalet kalorier per krona och tankeställaren är det en godkänd upplevelse men inte mer.

Betyg: 3/7


Tisdag 3 juli kl 15.04, Freshii vid fotbollsskärmen på East

Tisdagen gick i fotbollens tecken för alla svenskar på Roskildefestivalen 2018. Redan två timmar innan match begav vi oss mot den inte jättestora storbildsskärmen vid east i full mundering vilket inkluderade allt från halstatueringar till fåniga hattar. Efter att vi fixat optimala platser för att se det svenska herrlandslagets i fotbolls största match på 24 år var det strategiskt dags för matintag då förlängning och straffar kunde vänta. Värmen nådde även under tisdagen sin högsta nivå hittills, mörigheten blandat med nervositet behövdes balanseras med kost.

Freshii heter (tydligen) det stora urval av mat som finns vid east vilket inkluderar pizza, nordic döner, chili con carne med mera. Valet faller på pizzan då vi när vi avundsjukt glott på andras mat det lockat mest. För 79 DKK beställer jag en vegetarisk pizza (off menu, såklart det är fortfarande Danmark) med vitlökssås och ruccola och vad som räcks fram till mig efter en oerhört lång kö är den grönaste plätt den soltorkade festivalen sett hittills.

Pizzabotten håller hög standard och även fast man ibland känner sig som en ko på bete när man fastnar i ett ruccolanäste är det en av festivalens fräschaste upplevelser hittills. Den stora pizzan gör den också möjlig att dela för att få ner det annars något höga priset. Campingmatscenen är lite flottigare och mycket sämre än festivalmatscenen, inte minst efter Det Arabiske Madhus försvinnande.

Freshiis vegetariska pizza med den ofantliga mängden ruccola och lite konstiga creme fraiche-baserade vitlökssås är därför i brist på konkurrens campingens lyxigaste måltid och bli inte förvånade om jag återvänder när det är dags för kvartsfinal.

Betyg: 6/7 

Bonusrecension: Kims VM-mix

Danska chipsmärket Kims har en stor plats i mitt hjärta. Förutom att logotypen likt det mesta i Danmark inte ser ut att ha blivit uppdaterad sedan 1993 är företagets Sourcream & Onion-chips nordens, om inte Europas, bästa. När vi handlade förnödenheter i Ro’s Torv snubblade vi över denna fräsiga förpackning med två riktigt balla fotbollsentusiaster utanpå i ett hav av danska flaggor och fotboll. Kul, tyckte vi, och slog till utan att se vad en VM mix egentligen bestod av.

Under Sverige-Schweiz var det passande nog dags att öppna VM-mixen och vad som väntade var salta snacks i pastaform, skruvarana var där likaså penne vilka alla fått bada i en svag men inte äcklig smak. Det blir dock fort tydligt att det inte är några snacks som det köps hem till hänget utan snarare till det öppna huset eller konferensen så att folk inte ska vilja äta för många. Smaken påminner något om okokta nudlar vilket förde mig tillbaka till Peace & Love 2012 då jag just snackade okokta nudlar, en plats jag helst inte vill återvända till och VM är slut för både Danmark och KiMs del.

Betyg: 2/7

Onsdag 4 juli kl 18.07, Ris8 i Food Court

Ojoj, nu ska ni få höra. Jag hoppas att ni minns fjolårets stora vinnare på Roskilde, risotton från Madklubben som belönades med en sjua och en välförtjänt sådan. Festivalområdets intåg i Roskildeupplevelsen under onsdagen betyder att man kan gå 500 meter och så står Eminem där, har en skitstor men inte särskilt skitbra spelning. Det betyder också att man slipper välja mellan fem olika brödbaserade rätter i olika tappning från campingstånden utan nu har oändliga möjligheter gällande mat – allt från insektsburgare till sushi.

Eftersom vinnarskalven från fjolårets risotto fortfarande inte har lagt sig känns maträtten som ett givet val när jag orienterar mig i Food Courtens vackra matdjungel. Ris8 heter årets risottokandidater och jag beställer en liten portion Green Viking för 55 DKK. Den lilla portionen är inte ens liten och vad som presenteras för mig är det första som liknar riktig mat på fem dagar. Green Viking är en krämig fantastisk skapelse med gröna ärtor, quinoa, sparris toppat med burrataost, som om den inte vore krämig nog haha!

Redan från första tugga är det tydligt att risotton, den har gjort det igen. Varje liten sked är tung och fylld av små äventyr som tillsammans bildar en kontrollerad smakexplosion där ärtan inte längre är en ärta, sparrisen inte är en sparris, burattaosten inte är den givna stjärnan osv. utan komponenterna spelar som ett LAG och bildar green viking! Hyllningarna runt bordet rasar in “Åh jävlar va gott”, säger den ena “Det här kommer jag äta igen”, konstaterar en annan och menar det. Vem hade kunnat ana att risotto är världens bästa festivalrätt.

Människor vill alltid kategorisera och det har redan börjat diskuteras om vilken risotto av årets och fjolårets som är greatest of all time, GOAT som det kallas. Jag förstår diskussionen och intresset för den men tycker ofta att den går till en smutskastning där vi slösar energi på att välja sida istället för att njuta och inse att vi får uppleva två av världens bästa festivalrätter genom tiderna i sin prime under vår livstid, oavsett vem man håller högst. Våra barnbarn kommer fråga oss hur det var när Green Viking och Madklubens risotto serverades, hur vill du minnas det då? Länge leve risotton, och tack Roskilde för ännu en matupplevelse i världsklass.

Betyg: 7/7

GÄSTRECENSION av insektsätaren Sixten – Torsdag 5 juli kl 18.16, Syngja i Food Court

Förra året gjorde framtidens klimatsmarta mat, insekter, entré på Roskilde och i år är de små krypen tillbaka på nytt. I Syngjas stånd i foodcourten kan en, förutom insektsfries och insektsjuice välja mellan en HELL YES och en HELL NO-burger. Eftersom vi säger ja till livet väljer vi självklart en HELL YES-burger för 69 DKK som innehåller en Umamiburgare, picklade insekter och insektsmajonnäs, toppat med lite torkade larver.

Taggad men också lite nervös tar jag första tuggan och tänker att det här var ju faktiskt ganska gott. Några till tuggor in och den här burgaren smakar ungefär som valfri vegoburgare av medelhög restaurangkvalitet. Det är då jag ser det, på kanten av det undre brödet ligger en tydlig larv(se bild ovan) och stirrar mig rakt in i vitögat. Plötsligt känns hela projektet groteskt och om jag tidigare försökt tänka bort att burgaren faktiskt är gjord av insekter går det inte längre att ignorera. Jag lyfter motvilligt på burgarlocket och ser att där ligger hundratals fler likadana larver som den som tittat fram på kanten. De hålls på plats av vad som får antas vara insektsmajonnäsen och från det ögonblicket är det blunda och tugga som gäller, i alla fall i ett par minuter framöver.

Även om jag efter ett tag kommer över chocken och vågar titta och till och med känna med tungan efter larverna lämnar måltiden en lite märklig känsla efter sig. Det var ju ganska gott men samtidigt konstigt med de hela larverna. Insektsmjöl känns plötsligt lika chill som Leksandsknäcke och jag inser att den här måltiden kan ha förskjutit min syn på vad som går att äta en rejäl bit. Framtiden är här, och jag känner mig redo för den. BRING IT ON, ANTS AND CRICKETS!

Smak: 4/7

Äcklighetsgrad: 5/7

Upplevelse: 6/7

Fredag 6 juli kl 17.11, Letz Sushi vid Arena

Trogna läsare av matbloggen vet att sushi på festivalmenyn varit denna bloggs största önskning senaste två åren. Den japanska stoltheten har alltid haft förutsättningarna för att vara väldigt lämpad för festival men matbranschen har, av oförklarliga skäl aldrig släppt in den. Förrän nu. I år finns äntligen sushi och när jag ser kön till Letz Sushi som öppnar om fem minuter råder det inga tvivel om efterfrågan och en “vad var det jag sa”-känsla infinner sig som aptitretare.

Den härliga känslan byts snabbt mot en känsloexplosion, en blandning av nervositet och längtan men framförallt en beslutsångest. Letz Sushis meny skiljer sig en del från vad jag föreställt mig, den mycket uppskattade avokadon saknas helt på menyn och inga vegetariska bitar finns det heller. Trots att sushin vid första anblick är exakt det jag tänkt mig tar jag emot den med öppnar armar. Valet faller på en vegan handroll för 55 DKK, det vill säga en jättelång rulle där det utlovas ris, sallad, agurk (ett av danskans bästa ord), sparris, inari och goma dressing. I handen får jag en påse.

Paketeringen är snygg men inte särskilt praktiskt, förutom när det gäller att transportera sin sushirulle och skydda den från den ständigt pågående sandstormen på Roskilde 2018. Sushi för mig är som bäst med provocerande mycket soja, och det är en tung och sojatörstande rulle som väntar i påsen men med får man endast en liten påse. När man sedan ska äta rullen blir det än svårare, ingen kopp medföljer och jag försöker helt enkelt sila sojan på rullen ner i påsen, en bra tanke som gick desto sämre i praktiken.

Trots paketeringens oschyssta behandling är rullen en fräsch upplevelse av bästa smak. De tuggorna som lyckas bli frälsta med det svarta guldet uppfyller nästintill förväntningarna och längtan. Sushins styrka i variation uteblir men det blir en mycket mättande och uppfriskande måltid och att sushi är utmärkt festivalmat, det är inte längre någon galen tanke. Att det dessutom rör sig om en ny typ av festivalrulle för ett godkänt pris gör att sushiscenen äntligen kan börja blomstra.

Potentialen är enorm men barnsjukdomarna som främst handlar om paketeringen och avsaknad av burk gör att betyget dras ner något, förhoppningsvis blir det bättre redan nästa år.

Betyg: 5/7

Fredag 6 juli kl 22.44, Gorm’s vid Art Zone

Vid Art Zone finns ett pizzahak som skulle kunna vara ett i mängden, om det inte vore för att man serverar potatis på sin pizza. Detta något pretentiösa tilltag måste givetvis testas och en Denny Special räcks över i utbyte mot hela 85 DKK vilket gör att detta är en måltid som måste delas för alla fattiga matbloggare.

Botten är lövtunn och liknar nästan ett naan-bröd, på pizzan finns förutom potatisen mozzarella, getost, tyffelolja och rosmarin vilket man bara kan anta är saker Denny gillar. Det är som ni hör kanske inte den bästa bakispizzan och den får således bedömas utifrån andra grunder. Getosten är tveklöst stjärnan men hela ensemblen bildar en väldigt vuxen smak som troligtvis skulle skrämma bort en 16-årig festival-Axel men som en 22-årig festival-Axel älskar.

IMG_1465 (1)

Rosmarinen är pricket över i:t för att skapa detta vuxna attribut men även saltkornen som lätt strösslats över gör också intryck. Just potatisen som var något av freak-kvaliteten hos pizzan är förvånansvärt anonym och normaliseras fort just eftersom det inte känns som en vanlig pizza. Smaken växer på en för varje tugga men det stora priset för den inte jättestora eller mättande pizzan drar ner betyget.

Betyg: 5/7

Advertisements

Kommentera

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s