Artikel / Konserter / Nyheter / Recensioner

David Byrne på Arena

Det är ett välfyllt Arenatält som väntar David Byrne när festivalen gått in på sitt sista dygn. På scenen finns inga uppställda instrument utan endast en ensam uppsättning stol och bord. När Byrne kliver på en Roskildescen för första gången sen 1997 har han en hjärna i handen och det är från start redan tydligt att detta inte kommer vara någon vanlig spelning. Den nu 66-åriga och vithårige Byrne inleder treataliskt med den megadramatiska Here från senaste sologiven American Utopia, ett litet orosmoln gror i mig om att detta kan bli en lång kväll men vad som sedan väntar är en timmes glädje på aldrig skådat vis.

David Byrne har alltid varit känd som någon av en outsider, kompromisslösheten har gjort allt som han varit förknippad med till något unikt och ständigt tänjande på gränserna. Så är även fallet under spelningen som helt saknar mickstativ eller andra konventionella fasta punkter på scenen. Istället har Byrne med sig trumslagare, dansare, gitarrister och körsångare som ständigt rör sig koreograferat och extremt synkroniserat. Huvudpersonen står ibland utanför det ständigt pågående musikalavslutningsnumret men deltar lika ofta och försvinner in i den underhållande och skickliga ensemblen.

Glädjen spelningens unika koncept sprider är enorm och det egentligen inte jättestarka låtmaterialet från American Utopia framstår som Byrne i sin prime kryddad med den engagerande liveshowen. Setlisten är välplanerad och spelningen flyger förbi, som allra bäst blir det när Byrne har artigheten att bjuda på Talking Heads-material vilket sker hela sju gånger under kvällen. New York-bandets låtar som I Zimbra, Slippery People och Blind vävs snyggt in i spelningen som inte lämnar något åt slumpen.

Som allra bäst blir det inte så överraskande nog under This Must Be The Place, Once In A Lifetime och inte minst Burning Down The House. Att Byrne hade resurserna för att bjuda på en bra spelning har ingen någonsin tvekat på, men att göra det på detta unika och omkullkastande vis hade ingen förutom den gode David själv kunnat se framför sig. Festivalens bästa spelning hittills och inte minst den timme som flugit iväg snabbast.

Betyg: 6/7

Advertisements

Kommentera

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s