Artikel / Konserter / Recensioner

King Gizzard & the Lizard Wizard på Linné

 

Foto: Hilda Arnebäck

King Gizzard & the Lizard Wizard har med sin okonventionella och egna idé om hur ett band bör släppa musik och sin lite mer svårtillgängliga psykrock än till exempel Tame Impala och Pond, vilka alla är en del av den australienska psykvågen som dragit fram de senaste åren, lyckats bygga upp ett engagerat följe. Linnés tält har samlat alla psykhuvuden på Way Out West trots den förskräckligt opassande speltiden 14.40.

Bandet låter inte den avslagna morgontrötta stämningen bestämma tempot på konserten utan river igång direkt som om klockan vore ett på natten. Den ständigt skiftande backdropen i alla jordens tänkbara färger och mönster lyckas trots det relativt ljusa tältet ta plats och fokus på ett nästan rättvist sätt. Sjumannabandet som ständigt utforkar nya delar av deras egenkomponerade universum låter den senaste delen av katalogen ta mest plats under framträdandet, en kan ju faktiskt säga att de släppt fem album sedan de senast gjorde en längre turné och har mycket att ta ikapp. Dock känns det ändå som att konserten börjar på riktigt först när upprepande Cellophane drar igång. Robot Stop och Rattlesnake är andra höjdpunkter, den senare ackompanjerad av ett helveteslandskap av lava, eld och dödskallar som det går att förlora sig själv i utan problem.

Även om låtarna och albumen har olika influenser, ibland är det punkigt, ibland krautigt, ibland garageigt, så finns alltid de där varierande taktarterna och ofta de jazziga kvartstonerna som får det att bli tydligt hur skickliga musiker King Gizzard verkligen är. Om en inte sett scenen hade nog få kunnat märka att de har två trummisar som ofta spelar exakt likadant, så samspelta är dem. Stu Mackenzie är en självklar frontman som gärna spexar utan att det känns tillgjort eller överdrivet, att ett långt fuzzsolo som varierar mellan fem- och sjutakt avslutas med gitarren bakom nacken blir bara en naturlig konsekvens av att kroppen inte riktigt vet vad den ska göra av sig själv.

King Gizzard är motsatsen till vad som bör spela mitt på ljusa dagen, ändå lyckas de trollbinda Linné totalt under den knappa timme de ska försöka göra en katalog på tretton-ish album rättvisa.

Betyg: 5/7

 

Advertisements

Kommentera

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s