Artikel / Konserter / Nyheter / Recensioner

Franz Ferdinand på Popaganda

När Franz Ferdinand kliver på Popagandas stora scen är det första gången man gör en spelning i Sverige sedan 2009. Då var det Hultsfred som gällde där man delade översta raden med Kings of Leon och The Killers, en tidsmarkör om något. Franz Ferdinand var bland de största i en genre som fortfarande har en dedikerad fanbase men som tappat mark på breda fronten. Bli inte förvånad om majoriteten i en högstadieklass inte ens har hört en gitarrbaserad låt, och om det är något Franz Ferdinand gillar så är det gitarrer. Hos Popagandas demografi under fredagen är man dock fortfarande stora och även fast Franz Ferdinands relevans 2018 kan ifrågasättas så är det tydligt att det är en efterlängtad spelning för publiken.

Glasgow-bandet, med en backdrop som är en vinkning till lokala institutionen Barrowlands, låter sig inte vänta länge med att bjuda på hits som för publiken tillbaka till indie disconas hey day. Do You Want To följs av The Dark of The Matinée, med andra ord Franz Ferdinand två låtar in allt man vill att Franz Ferdinand ska vara. Att man stått på de största scenerna råder det inga tvivel om och likaså att bandet har fått en nytändning som resulterat i stor form. Enkla partytrick som att byta ut en rad till “here we are at the Stockholm party”, hoppa synkroniserat och få publiken att sätta sig känns inte krystade och bandets närvaro och engagemang lyser igenom hos publiken.

Tidigare i år släppte bandet sitt femte album Always Ascending, ett dansvänligt album och en återgång till bättre form efter 2013 års likbleka Right Thoughts, Right Words, Right Action. Titelspåret från nya fullängdaren blir konsertens tredje alster, och på en gång känns den i sin livetappning given i en Franz Ferdinand-setlist då den gifter sig på ett vackert sätt med de mer än tio år gamla indiehitsen som den precis avlöst. Ribban är satt extremt högt och den genomtänkta setlisten visar upp en bredd inom det musikaliska universa bandet skapat i snart två decennier.

Frontmannen Alex Kapranos är oerhört sympatisk i mellanspåren, berömmer line-upen och verkar genuin när han säger att det varit för längesen man stod på en svensk scen och att det är kul att vara där. Kul är på många sätt rätt ord för spelningen som bjuder på en uppvisning i bandets katalog som samtliga leveras med precision och energi. Jacqueline och Walk Away känns förvånansvärt nog lika givna som nya Glimpse Of Love och Lazy Boy, till och med den något blassé Love Illumination lyckas bli en del av den uppvisning som för rätt publik är omöjlig att inte golvas av. No You Girls och Ulysses från tredje, och kanske märkligaste albumet, Tonight är det närmsta man kommer svaga stunder där låtarnas kraft inte riktigt når fram i spöregnet på samma sätt som materialet där de patenterade riffen får såväl band som publik att dansa som om det vore 2005. Take Me Out och This Fire är kronan på verket och bemöts av den extas som kan förväntas.

Franz Ferdinand är i högform och det är en uppvisning på Popaganda som man aldrig vill ska ta slut. Den vitala del bandet haft i den tid man kommer från gör en nästan generad över att bandet på något sätt känts bortglömt senaste åren. Det är dags att börja uppskatta Franz Ferdinand igen, för få gör det bättre än Glasgow-bandet. När bandet tackat för sig har en timme känts som en kvart och det enda jag vill är att se Franz Ferdinand igen, snart och längre.

Betyg: 6/7

Advertisements

Kommentera

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s